» » » » Нина Погодина - Читайте по-шведски


Авторские права

Нина Погодина - Читайте по-шведски

Здесь можно скачать бесплатно "Нина Погодина - Читайте по-шведски" в формате fb2, epub, txt, doc, pdf. Жанр: Руководства. Так же Вы можете читать книгу онлайн без регистрации и SMS на сайте LibFox.Ru (ЛибФокс) или прочесть описание и ознакомиться с отзывами.
Рейтинг:
Название:
Читайте по-шведски
Издательство:
неизвестно
Год:
неизвестен
ISBN:
нет данных
Скачать:

99Пожалуйста дождитесь своей очереди, идёт подготовка вашей ссылки для скачивания...

Скачивание начинается... Если скачивание не началось автоматически, пожалуйста нажмите на эту ссылку.

Вы автор?
Жалоба
Все книги на сайте размещаются его пользователями. Приносим свои глубочайшие извинения, если Ваша книга была опубликована без Вашего на то согласия.
Напишите нам, и мы в срочном порядке примем меры.

Как получить книгу?
Оплатили, но не знаете что делать дальше? Инструкция.

Описание книги "Читайте по-шведски"

Описание и краткое содержание "Читайте по-шведски" читать бесплатно онлайн.








5. Skriv egna meningar med foljande uttryck:

att vara i ett arende fran nagon; att komma med en halsning; inget besvar for min skull; att vara van vid nagot; att utsatta nagon for nagot; att gora sin plikt

Par Lagerkvist EN HJALTES DOD

I en stad dar man aldrig tyckte sig fa nog med forlustelser hade ett konsortium engagerat en man som skulle balansera pa huvudet uppe pa kyrkspiran och darefter falla ner och sla ihjal sig. Han skulle ha 500 000 for att han gjorde det.1 Man intresserade sig livligt i alla samhallslager, alla kretsar for detta foretag, biljetterna revs bort pa nagra dar och man talade inte om annat. Alla fann att det var mycket djarvt gjort. Men man fick ju ocksa tanka pa att priset var darefter.2 Det var nog lagom angenamt att falla ner och sla ihjal sig, och dartill fran en sadan hojd. Men det maste ju ocksa medges att betalningen tagits till rikligt.3 Konsortiet som ordnat alltsammans hade verkligen inte sparat sig pa nagot satt och man kunde vara stolt over att i staden kunnat bildas ett sadant. Naturligtvis fastes uppmarksamheten ocksa i hog grad pa den man som atagit sig att utfora saken. Tidningarnas intervjuare kastade sig over honom med brinnande iver, ty det var blott nagra fa dagar tills uppvisningen skulle ske. Han tog mot dem valvilligt i sin dublett pa stadens fornamsta hotell. Tja, for mig ar det hela en affar, sade han. Man har erbjudit mig den summan som ni kanner, och jag har accepterat anbudet. Det ar alltsammans.

- Men tycker ni da inte det ar obehagligt att ni skall behova satta livet till?4 Man forstar ju att det ar nodvandigt, ty annars vore det ju ingen sarskild sensation och konsortiet kunde inte betala sa som det gjort, men for er personligen kan det da inte vara behagligt. - Nej, det har ni nog ratt i och jag har ocksa sjalv tankt darpa. Men vad far man inte gora for pengarna.

Pa grundval av dessa uttalanden skrevs i tidningarna langa artiklar om den dittills okande mannen, om hans forflutna, hans asikter, hans stallning till olika problem i tiden, hans karaktar och privatperson. Hans portratt fanns i var tidning man oppnade. Det visade en kraftig ung man, sarskilt markvardig sag han inte ut, men kack och frisk, med ett energiskt oppet ansikte, en typisk representant for den basta ungdomen i tiden, viljebetonad och sund.6 Det studerades pa alla kafeer, medan man beredde sig till sensationen som skulle komma. Man fann det inte illa, en sympatisk ung man, kvinnorna tyckte han var harlig. Somliga som hade mer forstand ryckte pa axlarna: smart gjort,6 sade de. Ett var likval alla ense om:7 hur fantastisk och egendomlig denna ide var och att nagot sadant som detta inte skulle kunnat forekomma annat an i var markliga tid med dess hets och intensitet och dess formaga att offra allt. Och man var overens om att konsortiet var vart allt berom for att det inte dragit sig for nagra kostnader8 da det gallt att fa till stand nagot dylikt och verkligen ge staden tillfalle bevittna ett sadant skadespel. Det skulle val visserligen fa sina utgifter tackta genom de dyra biljetterna, men det stod risken iallafall.

Sa kom antligen den stora dagen. Trakten kring kyrkan var packad med folk. Spanningen var oerhord. Alla holl andan, uppjagade till det yttersta i vantan pa det som skulle ske.

Och mannen foll ner, det var snart gjort. Manniskorna ryste, sa reste man sig och gav sig pa vag hem. Pa satt och vis kande man en viss besvikelse. Det hade ju varit storslaget, men iallafall. Han hade ju anda bara slagit ihjal sig. Nog var det dyrt betalt for nagot som likval var sa enkelt. Fruktansvart massakrerad hade han visst blivit, men vad gladje

var det med det? En forhoppningsfull ungdom offrad pa det viset. Man gick missbelaten hemat, damerna spande upp parasollerna for solen. Nej, att stalla till med sadana rysligheter skulle da egentligen vara forbjudet. Vem kunde ha noje av det? Nar man tankte ratt efter var det ju upprorande alltsammans.

ANMARKNINGAR

1 Han skulle ha 500 000 for att han gjorde det. - Он получит 500 000 (крон), если сделает это.

2 Men man fick ju ocksa tanka pa att priset var darefter. - Но ведь сумма какая!

3 att betalningen tagits till rikligt - что оплата была щедрой

4 att ni skall behova satta livet till? - что вы будете вынуждены поплатиться жизнью?

5 viljebetonad och sund - волевой и здравомыслящий

6 smart gjort - ловко сработано (сделано)

7 Ett var likval alla ense om - Но все же в одном все были единого мнения

8 for att det inte dragit sig for nagra kostnader - что он (консорциум) не посчитался ни с какими затратами

OVNINGAR

1. Svara pa foljande fragor:

I vilket syfte hade ett konsortium engagerat en man som skulle balansera pa huvudet uppe pa kyrkspiran och darefter falla ner och sla ihjal sig? Hade manniskor i staden stort intresse for detta foretag? Hurudan var den man, som atog sig uppgiften? Tyckte manniskorna inte synd om honom? Skulle mannen tjana mycket pengar pa detta foretag? Tog det lang tid for mannen att sla ihjal sig? Hurudan var publikens reaktion?

2. Avsluta foljande meningar:

1. Konsortiet hade knappt offentliggjort sin avsikt... .

2. Man faste naturligtvis uppmarksamheten pa den man... .

3. Medan tidningarna intervjuade honom... . 4. Alla var

ense om en sak, namligen... .

3. Skriv egna meningar med foljande uttryck:

att balansera pa huvudet; att sla ihjal sig; att satta livet till; att acceptera anbudet; att inte dra sig for nagonting; pa satt och vis

4. Ange svenska motsvarigheter till foljande:

много развлечений; ангажировать человека; все слои общества; не очень-то приятно; гордиться чем-либо; взяться за выполнение чего-либо; лучшая гостиница в городе; чего не сделаешь ради денег; типичный представитель современной молодежи; пожимать плечами; все затаили дыхание; чувствовать некоторое разочарование; такие ужасные вещи должны быть запрещены

Par Lagerkvist Ur. BODELN

(Ett avsnitt)

Det var som barn, jag var val en fem sex ar skulle jag tro. Vi bodde pa en liten gard som far hade och stod oss gott,1 behovde inte sakna nagonting. Jag var deras enda barn och jag kan saga att de holl mycket av mig, kanske alldeles for mycket, som det garna blir nar de bara har en. Ett lyckligt hem hade jag och de basta och karligaste foraldrar - de ar doda nu bada tva. Gud give deras sjalar frid.2 Garden lag lite avsides, i utkanten av bygden, och jag vande mig vid att mest ga ensam och med mor och far dar omkring hemmet...

Men en dag om sommaren da allt folk var pa slatter och mor gatt med mat till far ute pa byns allmanning, dit det var for langt for mig att ga med, satt jag dar hemma helt for mig sjalv. Solen gassade och det var varmt och flugorna surrade pa forstustenen och pa ett stalle i backen nerat fahuset dar de statt och silat mjolken om morgonen. Jag gick omkring och tittade, var i apelgarden och pa vedbacken och ett slag hos bina, som krop troga och fyllda over flustret i hettan. Ja, hur det nu kom sig3 - om jag tyckte det var langsamt eller vad - sa krop jag over stattan och gav mig av pa en stig inat skogen som jag bara varit en bit pa forut. Nu gick jag langre och kom dit dar jag inte kande igen mig mer.4 Stigen foljde utefter en sluttning och det var tat och grov skog, man sag ner mellan stammarna och mossiga, stortade block.

Jag vet inte hur lange jag hade gatt nar jag horde ett prassel framfor mig och nagot bakom ett snar som rorde pa sig och for upp. Jag skyndade ivag for att fa syn pa vad det var. Vid en krok sag jag nagot som sprang - och foljde

efter. Det blev lite jamnare mark och skogen glesnade ut mot en glanta da skymtade jag tva springande barn. De var val ungefar lika gamla som jag men inte sa kladda. Andra sidan glantan stannade de och sag sig om. Sa sprang de igen. Jag for efter dem och tankte, jag ska nog ha fatt i er!5 Men de lamnade stigen och forsvann for mig om och om igen inne bland snaren. Forst trodde jag att de lekte och mente vi skulle gomma oss for varandra, men sen forstod jag att det inte kunde vara det. Men jag ville traffa dem och att vi skulle leka ihop ett slag, och jag lade ivag6 och hann mer och mer pa dem. Till sist skildes de at och jag sag att den ene krop in och gomde sig under en nerfallen gran. Jag rusade efter - och dar lag han hopkrupen mellan grenarna! Svettig och skrattande slangde jag mig over honom och holl om honom. Han forsokte slita sig los och fick upp huvudet, ogonen var vilda och forskramda, munnen vred sig till ett. ont grin. Han hade snaggat rott har och fullt av sma smutsiga arr i ansiktet. Kroppen var nastan naken, bara i en trasig, ullen sark och han lag och skalv, det kandes som om man holl ett djur.

Jag tyckte nog han sag lite underlig ut men slappte inte taget - for illa om honom tyckte jag inte alls. Nar han ville rusa upp igen satte jag knat pa honom och skrattade at honom, sade att han inte kunde komma loss. Han lag stilla och tittade pa mig och svarade ingenting. Men efter en stund sag jag att vi hade blivit vanner och att han inte skulle springa sin vag. Da slappte jag honom och vi steg upp tillsammans och gick bredvid varandra, men han vaktade pa mig hela tiden markte jag. Den andra ungen kom fram ur sitt gomstalle, det var hans syster. Han gick bort och viskade nagot at henne och hon horde pa honom med ogonen uppsparrade' i det lilla bleka, skramda ansiktet. Men da jag narmade mig sprang de inte.

De lekte garna nar vi bara kom sa langt att vi fick borjat engang, gomde oss i kryphal som de tydligen hade reda pa forut och sprang bara tyst over till ett annat nar de blev hittade. Det var nastan slatmark men med stora block och pa sina stallen nerrasade trad, de kande val till det dar overallt marktes det, och ibland visste jag inte var de fanns, for de hordes inte. Jag har aldrig sett barn leka sa tyst. De var ivriga och kilade kring som sma vasslor men gav knappt ett ljud ifran sig. Inte heller sade de just nagot at mig. Men vi hade det bra anda, atminstone tyckte jag det. Ibland mitt i leken stallde de sig tillhopa och stod bara och tittade pa mig.

Vi hade sakert hallit pa med det dar en lang tid nar det hordes ett rop inne i skogen. De sag hastigt pa varandra och borjade strax springa sin vag. Jag skrek att vi skulle traffas igen nasta dag men de vande sig inte om, jag horde bara klapprandet av fotterna mot stigen.

Nar jag kom hem fanns ingen dar an. Och nar mor kom snart efterat sade jag inte nagot om att jag varit borta och det som jag hade upplevat. Jag vet inte - men det var liksom min hemlighet.

Nasta dag gick hon ocksa med mat till slatterfolket och nar jag blivit ensam gav jag mig dit igen och fick tag i mina vanner. De var lika skygga, atminstone i borjan, och det syntes inte om de var glada for jag kom eller inte. Men de fanns dar pa samma tid som om de hade vantat mig. Vi lekte igen och blev alldeles genomsvetta7 under vart tysta springande - for jag hojtade och skrek inte heller som jag annars sakert skulle ha gjort, for att de inte gjorde det. Jag tyckte det var som om vi hade kant varandra alltid. - Denna gang var vi borta vid en oppning i skogen och jag sag ett litet hus ligga tatt intill bergvaggen som hangde sig ut over det. Det sag gratt och lite dystert ut, men vi var inte framme dar.

Mor hade redan kommit hem nar jag vande tillbaka och hon undrade var jag hade varit. Men jag sade att jag bara varit ett slag inat skogen.

Sen sokte jag mig dit varje dag. Hemma var de sa upptagna av slatterarbetet att jag blev lamnad at mig sjalv och latt kunde ge mig av. Barnen var och motte mig en bit pa vag och de verkade inte langre sa skygga for mig.

Jag hade god lust att se hur det sag ut framme dar de bodde, men det verkade som om de inte ville det. De tyckte vi hellre skulle hallas dar vi brukade.8 Men en dag tog jag sjalv och vagade mig fram mot huset - och de foljde ett stycke efter. Dar var som vanligt men fanns inga land eller nagot jordbruk omkring, backen lag kal och ovardad och gjorde ett odsligt intryck. Dorren stod oppen och nar barnen kommit gick vi lite in genom den. Dar var halvskumt och luktade unket. En kvinna kom mot oss utan att halsa. Hon hade harda ogon som sag pa mig hela tiden utan att hon sade ett ord, jag vet inte, men det var nagot ont vid henne.9 Hartestarna hangde nerat kinden och den stora blodlosa munnen hade nagot hanfullt och lett over sig.10 Men jag tankte egentligen inte mycket over att hon sag sa ut. Jag tankte bara att det har var deras mor och borjade sen titta mig kring i rummet,

- Hur har han kommit hit? fragade hon barnen.

- Han ar med oss och leker i skogen, sade de nastan angsligt.

Hon betraktade mig undrande och forefoll lite mildare, tycktes det - eller om jag hade vant mig vid henne. Jag tyckte nastan ett slag att hon liknade flickan nar hon forst dok upp mellan traden med sina uppsparrade ogon.

Det drojde en stund innan man hunnit vanja sig vid halvskymningen darinne. Jag vet inte - men dar verkade sa underligt. Det var inte sa varst olikt som vi sjalva hade det - men anda. Dar kandes inte alls pa det viset. Och vart hem har sin lukt, men denna var ra och tung, som en unken kyla, kanske for att bergvaggen lag alldeles inpa.

Jag gick omkring dar och kande det underligt.

Undangomt borta i ett horn hangde ett stort svard, brett och rakt, med egg pa bagge sidor, dar var en bild av Guds moder och Jesusbarnet pa det och fullt med markvardiga tecken och inskrifter. Jag klev fram for att titta narmare efter, hade aldrig sett nagot sadant forr - kunde inte lata bli att fingra pa det. Da hordes som en djup suck och nagon snyftade till...

Jag sag mig kring - gick bort mot dem.

- Vem ar det som grater? sade jag.

- Grater? - - Det ar det ingen som gor! svarade modern.

Hon stirrade till pa mig och ogonen pa henne blev alldeles forandrade.

- Kom! sade hon och tog mig hart i hand, gick tillbaka dit med mig, till samma plats, och lat mig rora vid det som forut.

Da hordes igen den djupa sucken och nagon som snyftade, hordes alldeles tydligt.

- Svardet! skrek hon och ryckte mig undan. Det ar i svardet!

Hon slappte mig och vande sig bort. Gick och stallde sig vid spisen och rorde ett slag i en gryta hon hade pa.

- Vems unge ar du? fragade hon efter en stund och strok sig over munnen som hade nagot ont over sig, tyckte jag, nar hon sade det.

Jag svarade att jag var Kristoffers i Vala,11 for sa var min fars namn.

- Jassa.

Barnen stod alldeles stela, med vild och forskramd blick som stirrade ratt ut,

Hon fortsatte med sitt. Men nar hon var fardig drog hon at sig en pall och tog mig upp i knat. Strok mig ett slag over haret.

- Sa ja... sade hon, och hon betraktade mig lange noga. - - Det ar bast jag gar med dig till de dina, tillade

hon.

Hon gjorde sig i ordning, tog pa sig en annan kjortel och en besynnerlig hatta som jag aldrig sett nagon kvinna bara. Och vi begav oss pa vag.

- Ar det har ni halls och leker, sade hon nar vi kom i skogen. Och hon talte12 ocksa annars lite med mig ibland medan vi gick. Nar hon markte jag var angslig tog hon mig i hand.

Jag forstod ingenting och vagade ingenting fraga.


На Facebook В Твиттере В Instagram В Одноклассниках Мы Вконтакте
Подписывайтесь на наши страницы в социальных сетях.
Будьте в курсе последних книжных новинок, комментируйте, обсуждайте. Мы ждём Вас!

Похожие книги на "Читайте по-шведски"

Книги похожие на "Читайте по-шведски" читать онлайн или скачать бесплатно полные версии.


Понравилась книга? Оставьте Ваш комментарий, поделитесь впечатлениями или расскажите друзьям

Все книги автора Нина Погодина

Нина Погодина - все книги автора в одном месте на сайте онлайн библиотеки LibFox.

Уважаемый посетитель, Вы зашли на сайт как незарегистрированный пользователь.
Мы рекомендуем Вам зарегистрироваться либо войти на сайт под своим именем.

Отзывы о "Нина Погодина - Читайте по-шведски"

Отзывы читателей о книге "Читайте по-шведски", комментарии и мнения людей о произведении.

А что Вы думаете о книге? Оставьте Ваш отзыв.